Vad är egentligen ansvar - i coronans tid?

Sällan har vi sett en så direkt och påtagligt effekt av ansvarstagandets och irrationalitetens konsekvenser. Här har Norge och Sverige väldigt olika sätt att agera. I Norge sätter myndigheterna bestämda gränser för vad man får och inte får göra. Överfört i en familjesituation säger föräldern tydligt hur vi ska bete oss. I Sverige ges rekommendationer och varje medborgare förutsätts ta ansvar och sköta sig. Alla förutsätts vara ”förälder” oberoende av ålder. Om den 10-faldiga skillnaden i dödstal mellan våra länder säger något om skillnaderna får bli en annan diskussion.

Det som blir extra tydligt är att vi inte bara är rationella individer och det får konsekvenser. Irrationaliteten styr, där det irrationella är att tolka och handla utifrån känslor som är ologiska. I övrigt kloka personer går till jobbet trots förkylning, eller träffar vänner trots symptom eller trots att någon i familjen är sjuk, även om de allra flesta följer rekommendationerna. Och så sprids sjukdomen vidare. Men allt handlar inte bara om eget ansvar. Vi kan göra så gott vi kan men ändå drabbas.

Axeln mellan ansvar och irrationalitet märks också i vår relation till meditationen. Vi kan veta att det hjälper att meditera men sätter oss ändå inte, kanske minst när det behövs mest. Ändå finns där en källa till omsorg om oss själva. Så hur kan jag ta ansvar för mig själv och hur jag mår när min egen irrationalitet också finns där och styr?

Det enkla och jobbiga svaret är att som vuxen finns det ingen annan där. Ingen förälder säger att du ska sätta dig och meditera. Det är upp till dig. Men inte ens all meditation i världen kan ge 100 % skydd mot eventuellt sjukdom. Så är det värt att sätta sig? Svaret är ett entydigt ja! Att meditera regelbundet hjälper oss att hantera en arbets- eller livssituation som belastar, liksom att hantera den begränsande tiden vi är i just nu. Att meditera hjälper att se situationen mer som den är, något som kan ge mer kraft att ta sig ur den eller att klara av att hantera den bättre.

Så till syvende och sist är det bara du som kan påverka din egen situation, se till att du sover tillräckligt, äter tillräckligt, hanterar dina relationer på ett ok sätt, även om vi inte kan påverka allt i vår omgivning, inklusive corona. Vi är ”inlåsta” i en omvärld som är ny för oss. Det blir än mer påtagligt att vi i grunden är existentiellt ensamma. Vi måste själva bestämma. Det andra kan säga är – sätt dig och meditera idag (också). Det hjälper! Men beslutet är ditt.

Margareta Hammarlund-Udenaes